Hon stod ofta där och vänta När jag kom förbi på gatan Och hon log så rart och sa ett blygt hejdå Hennes klänning den var sliten Hon var åtta jag var elva När vi börja vara tillsammans vi två Först blev jag ju generad När hon sakta följde efter Och jag ville skynda på men jag lät bli För det kändes varmt inom mig När jag hörde någon säga Titta där du där går Lasse och Marie Snart så blev vi lite äldre Och vi var nog ganska kära Nästan jämt gick vi och höll varann i hand För det mesta var det solsken Fastän det är klart det hände Att ett orosmoln dök upp nån gång ibland Och när sömnen hade nått mig Låg jag ofta där och drömde Om vår barndom med ett stänk av nostalgi Och jag blev så varm inom mig Det var rart det där de viska Titta där du där går Lasse och Marie Nu är livet mera dystert Det är mycket som förändrats Och en annan liten flicka ler mot mig Vi går ofta promenader Och hon håller mig i handen Och hon viskar pappa vad jag älskar dig Och det sticker till i bröstet För hon är så lik sin mamma Hon som bara finns på ett fotografi Och visst känns det där inom mig När jag hör att någon säger Titta där du där går Lasse och Marie